silmarillia

Okej, det har hänt något mycket konstigt... Och med mycket menar jag MYCKET! Vi var nog alla besvikna på årets sommar, eller rättare sagt, avsaknad av sommar. För alla er som undrade var den höll hus kan jag tillkännage att jag har hittat den! Och den har lärt sig väl av alla spionfilmer och liknande och gömt sig på ett så osannolikt ställe som möjligt: England! För vem skulle komma på idéen att komma hit i jakten på sommar? Men här håller den alltså hus! De senaste dagarna har vi haft mellan 25 och 28 grader här i London. Jag njuter i fulla drag (bäst att passa på innan Miss Summer inser att hon är avslöjad och flyr söderut), men kan inte låta bli att bli lite smått irriterad över att det inte blir varmt förrän jag packat ner alla sommarkläder och dessutom flyttat från dem! Det här leder till lite intressanta outfits... De senaste dagarna har jag spenderat nästan helt i Hyde Park, iklädd bland annat prydlig festklänning. Och ni som känner mig och blivit avundsjuk på min förmåga att hantera solen och gå direkt från vit till brun utan att passera röd: Jag har bränt mig!!!! Eller ja, det beror ju kanske på hur man menar i och för sig. Jag har inte feberfrossa eller är knallröd. Hudcancer känns inte som ett stort hot. Det gör inte ont att peta på huden. Men mina axlar var rosa efter två heldagar ute! Nu tänker nog en del ljusar kompisar (typ alla utom Puff och Sami) att jag ska sluta gnälla. Och det ska jag! Men se min färg som ett bevis på att sommaren är här på riktigt. Det är synd att du inte är här Louise, nu är jag solbränd på riktigt, och träden i Hyde park är härligt grön-guldiga! ;)

Jag fortsätter jobba på att fördjupa mig i den engelska kulturen. I fredags ägnade jag mig åt Ceilidh. Det är frestande att lämna det där och inte sudda ut frågetecknen som dök upp över era huvud. De är nämligen gaska söta, ser ut som sådana där frågetecken gubbarna i WoW har över sig när de vill ge en ett quest. Någon som har spelat eller har en lillebror som spelar WoW? Annars kanske ni inte helt kan visualisera det... men ni är söta i alla fall! Men nu vill ni väl att jag ska ta bort den sötheten kan jag tänka mig... Ceilidh är skotsk folkdans! Det var jätteroligt. Ett liveband spelade medryckende folkmusik och vi följde instruktionerna så gott det gick. Bensparkar, snurrar, hopp, gå i circlar! Det var en blanding av dans/försök till dans i par, i ring och i mindre grupper Det gick vilt till, jag har nog aldrig varit så svettig! Och aldrig har jag pussat så många killar på en kväll! Hrrmmm... Ja, det ingick alltså i dansen. Man hoppade runt lite, klappade händer, pussades (på kinden! Nothing more!), snurrade runt, bytte partner och gjorde om det hela. Ibland urartade situationen till allmänt kaos, tillexempel när alla som stod i en stor ring skulle ta fyra steg innåt. Jag tror de flesta av er kan se det framför sig. För att göra det ännuroligare hade vi ibland en yttre och en inre ring så att man kunde snubbla på de framför och bakom istället för att bara trängas med de bredvid. Spänning i tillvaron! Min handled var inte helt förtjust i alla handskakningar, klappar och håll-hårt-i-varandras-händer moment, men det var i alla fall nyttig träning för resten av kroppen och jag lyckades, även när jag dansade med killar som vill snurra fort-fort-fort, undvika att trilla!

Min andra insats för att öka min inre engelskhet (Ja, jag tror benhårt på att jag har en sådan)var att ro! Ni vet, såsom lagen från Cambidge och Oxford! Det var en stekhet dag och det lockande glittret från dammen i Hyde Park (och min strävan efter angloifiering) (våga inte kritisera mina nypåhittade ord!) fick oss, mig och den andra svenska tjejen, som också heter Sofie, att hyra en båt. Det var inte direkt en tävlingsroddbåt och det var nog tur... Till skillnad från lagen i lagrodd var vi ju bara två och vår båt var mycket bredare och stabilare. Det kanske bör läggas till att ingen av oss har rott förrut!!! Det första problemet var att komma bort från "kajen". Det gick, men vi tog oss dit baklänges. Båten började nämligen röra sig åt det hållet och vi var inte helt säkra på varför. Och det är enklare att ro när man ser framåt! Sen försökte vi dock göra det på rätt håll... Det tog lite tid att komma underfund med vilket håll man skulle röra paddlarna på och vilken man skulle använda för att svänga på ett visst håll. Jag vet att det låter löjligt enkelt, men när man väl satt där var det inte det! Faktiskt! Och ni är ju mina vänner, att tänka att jag är obegåvad vore elakt av er, så jag litar på att ni låter bli! De andra som var ute på dammen hade ungefär lika mycket erfarenhet som vi, så att det blev några krockar kan jag inte förneka. Som tur var hade vi rejäla båtar som tålde sådan omild behandling. De flesta gångerna krockade vi för att vi och/eller de andra inte lyckades styra undan fort nog efter att ha insett att vi var på kollisionskurs eller för att vi försökte väja åt samma håll. En gång var det dock för att Sofie (den andra), som just då rodde, såg ett spännande torn och funderade på om det tillhörde Buckingham Palace, vilket fick mig att vända mig om och sitta och titta åt det hållet också, vilket resulterade i att ingen tittade framåt... Det var lite oklart, om den som rodde skulle vrida och vända på sig, eller om den andra som satt mittemot (och därmed hade en annan uppfatning om höger och vänster) skulle försöka komma med styr-instruktioner. Vi hade vissa problem att ta oss tillbaka till utsrungspunkten, det krävde en viss precision och där var gott om andra båtar och ganska strömt. Men vi kom så nära att vi kunde räcka en åra till en kille på kajen som kunde dra in oss.

Idag var jag på min första föreläsning och, precis som man kunde vänta sig i ett land där man läser 30 ECTS under perioden 3 oktober- 16 december, verkar det som jag kommer ha äckligt mycket att göra... Särskilt eftersom jag, till skillnad från de brittska studenterna, måste skriva massor av upsatser på jag är examinerad och klar den 16. Så om någon har en lugn termin och extra intelligens eller energi över tar jag gärna emot! Det hela innebär också att jag inte vet hur bra jag kommer att vara på att uppdaterabloggen... Men jag ska göra mitt bästa! Med både ock... Lots of Love! (Ja, jag vet att man kanke inte brukar skriva under blogg inlägg, men eftersom mina inlägg är lite som brev till längd och karaktär så gör jag det ändå!)