Att Överdosera Engelska Byar
Snyft, snyft! Stackars mig, nu sitter jag helt ensam i mitt lilla rum igen efter att Kala åkt ifrån mig igen... Jag har blivit lite bortskämd md besök eftersom min käre bror var här för bara två veckor sen. Även då var det full fart. Vi såg den fantastiska musikalen Wicked varpå jag märkte en del intressanta grejer som jag helt missat första gången. Jag lyckades också nästan hitta tillbaka till den trevliga restaurangen som ligger i närheten utan hjälp. Jag känner mig i ärlighetens namn tvugen att säga nästan... Jag blev lite förvirrad och fick fråga polisen som stod och såg rolig ut (deras hattar ÄR roliga) om han visste. Det gjorde han faktiskt och vi var framme, det var bara det att där var lite byggnadsgrejer i vägen och en väldigt diskret skylt... Eric blev också medsläpad till Bonfire nights fyrverkerier, London Dungeon, Camden market och en pub. Han verkade dock inte ha något emot det, särskilt inte det sistnämda! Alla som känner oss båda lär bli chockade över att höra att vår shoppingrunda slutade med att han utökat sin garderob med ett par jeans och typ fyra skjortor medan jag köpt en (1!) pin.... Det har dock en naturlig förklaring. Jag är en jättesnäll storasyster som väntar vid killarnas provrum, hämtar andra storlekar och agerar smakråd utan att kräva att få spendera lika mycket tid på tjejavdelningen. Nu vill jag ha jättemycket beröm och förhopnningsvis förstår min lille bror att jag förtjänar en stor, fin julklapp! En ponny???
Med Kala blev det också många intressanta upplevelser! Shopping var ju självskrivet och den här gången lyckades jag fynda, vi var ju båda intresserade av samma avdelningar. Mitt mål att köpa varma vinterkläder (jag äger varken mössa eller vantar, eller jo, det gör jag, men de rymde ur väskan (för jag kom ihåg att lägga ner dem) och ville inte med till London) lyckades jag dock inte riktigt uppfylla... Det blev en jättefin, tunn, ärmlös klänning (den ÄR jättefin!), ett svart linne (som man ju alltid behöver) och en kavaj (önskar att jag inte behövde säga det här, för kavaj låter varmt, men det är en spetskavaj... Vilket betyder att den består av lika mycket hål som tråd...). Just nu insåg jag också att både kavajen och klänningen lär behöva handtvättas. VARFÖR tänker man inte på det i förväg? Jag och Kala fortsatte i alla fall vår fancy city-dag med en promenad genom Hyde Park följd av Afternoon Tea på The Kensington Hotel! Det var helt fantastiskt! Man satt i ett rum som åminde om ett stort vardagsrum i ett slott - varmt ljus, soffor, fåtöljer och små bord utplacerade, kristallkronor, konstverk, tunga gardiner! Med Darjeeling te och små sandwitches, scones och sötsaker kunde det inte bli mycket bättre! Jo, om man kunde äta mer!!! Jag förstår nämligen inte hur det funkar, vi var hungriga när vi kom dit och ändå kändes det omöjligt att äta mer efter sex pyttesmå snittar och en och en halv scone. (För visst håller ni med mig om att det heter en scone? Kala ville ha det till "ett scone", men jag känner att det låter inte riktigt rätt..) Resten, det vill säga de små kakorna som kom in på ett kakfat i två våningar fick vi kämpa med och ändå klarade vi absolut inte att äta upp det! Jag förstår inte hur det kan vara så mättande! Efter ungefär två timmar lämnade vi de överblivna kakorna åt deras öde och vandrade tillbaka hemåt. Eller, ja, till lämplig tube station... Gå hem från South Kensington kändes inte lockande med redan ömma föter och i det kalla kvällsvädret (det skulle antagligen ta närmare fyra timmar, så våga inte säga att vi är mesiga...). Kvällen avslutades med champagedrinkar i Sky Lounge på våning 32 i min byggnad, med en fantastisk utsikt över London. Jag vet att jag sa att vi var mätta, men en drink kan man alltid få ner...
Dagen efter blev det upp äckligt tidigt eftersom vi hade bestämt os för att se mer av England. Klockan 8,20 hoppade vi på en buss som skulle ta oss och en massa andra UCL-studenter två och en halv timme västerut från London. Det var väldigt skönt att få sova på bussen!!! Första stoppet var Avebury, en liten by där de också har stora stenar a la Stonehenge (=stora stenar i en skum formation som man inte riktig vet varför de sattes upp). Från en liten ås hade man i alla fall en fantastisk utsikt över landskapet med dess fält och kullar. Vi besökte också "the manor" som var helt nyöppnat efter BBC:s renovering. De har inrett varje rum enligt en period i husets historia - en salong från 1939 tillhörande en arkeolg, med radio med Neville Chamberlains tal om krig mot Tyskland, rummen iordningställda för drottning Anne på 1700-talet, ett sovrum från 1500-talet, köket efter en stor fest 1912 och ett billiardrum med pip-lukt! Bäst av allt var att det var fritt fram att röra! Skvätta mjöl på varandra, spela billiard, ligga i drottningens säng, eller, bäst av allt, ta ut de gamla underbara böckerna ur bokhylan och bläddra i dem!!! Jag hittade en Shakespear och lyckades bli av med Karolina... Oj då!
Efter den upplevelsen åkte vi vidare till Lacock. Det var otroligt, såg ut som en av de små riktigt engelska byarna från "Morden i Midsommer". Som tur var kom vi därifrån levande... Massor av små söta hus, varav ett tydligen varit familjen Potters hus i filmerna (om ni frågar vilka filmer slår jag er...). En gammal kyrka fanns där också. Vi passade också på att besöka det vackra klostret med trädgårdar där pelargångarna också tjänat som bitar av Hogwarts. Det var så oerhört pittoreskt allting. Jag tror nästan att jag fick en överdos av engelskhet! Det var så många ögonblick av "jag trodde inte att det här fanns på riktigt".
Så nu måste jag återhämta mig med en kopp te, tror jag... Kala tog ju med sig lite äkta svensk marabou-choklad till mig, vilket får mig att sitta här och längta efter te och choklad!
From all of us (mig och min gosedjurselefantsmaskot i brist på bättre) to all of you, kisses!
Med Kala blev det också många intressanta upplevelser! Shopping var ju självskrivet och den här gången lyckades jag fynda, vi var ju båda intresserade av samma avdelningar. Mitt mål att köpa varma vinterkläder (jag äger varken mössa eller vantar, eller jo, det gör jag, men de rymde ur väskan (för jag kom ihåg att lägga ner dem) och ville inte med till London) lyckades jag dock inte riktigt uppfylla... Det blev en jättefin, tunn, ärmlös klänning (den ÄR jättefin!), ett svart linne (som man ju alltid behöver) och en kavaj (önskar att jag inte behövde säga det här, för kavaj låter varmt, men det är en spetskavaj... Vilket betyder att den består av lika mycket hål som tråd...). Just nu insåg jag också att både kavajen och klänningen lär behöva handtvättas. VARFÖR tänker man inte på det i förväg? Jag och Kala fortsatte i alla fall vår fancy city-dag med en promenad genom Hyde Park följd av Afternoon Tea på The Kensington Hotel! Det var helt fantastiskt! Man satt i ett rum som åminde om ett stort vardagsrum i ett slott - varmt ljus, soffor, fåtöljer och små bord utplacerade, kristallkronor, konstverk, tunga gardiner! Med Darjeeling te och små sandwitches, scones och sötsaker kunde det inte bli mycket bättre! Jo, om man kunde äta mer!!! Jag förstår nämligen inte hur det funkar, vi var hungriga när vi kom dit och ändå kändes det omöjligt att äta mer efter sex pyttesmå snittar och en och en halv scone. (För visst håller ni med mig om att det heter en scone? Kala ville ha det till "ett scone", men jag känner att det låter inte riktigt rätt..) Resten, det vill säga de små kakorna som kom in på ett kakfat i två våningar fick vi kämpa med och ändå klarade vi absolut inte att äta upp det! Jag förstår inte hur det kan vara så mättande! Efter ungefär två timmar lämnade vi de överblivna kakorna åt deras öde och vandrade tillbaka hemåt. Eller, ja, till lämplig tube station... Gå hem från South Kensington kändes inte lockande med redan ömma föter och i det kalla kvällsvädret (det skulle antagligen ta närmare fyra timmar, så våga inte säga att vi är mesiga...). Kvällen avslutades med champagedrinkar i Sky Lounge på våning 32 i min byggnad, med en fantastisk utsikt över London. Jag vet att jag sa att vi var mätta, men en drink kan man alltid få ner...
Dagen efter blev det upp äckligt tidigt eftersom vi hade bestämt os för att se mer av England. Klockan 8,20 hoppade vi på en buss som skulle ta oss och en massa andra UCL-studenter två och en halv timme västerut från London. Det var väldigt skönt att få sova på bussen!!! Första stoppet var Avebury, en liten by där de också har stora stenar a la Stonehenge (=stora stenar i en skum formation som man inte riktig vet varför de sattes upp). Från en liten ås hade man i alla fall en fantastisk utsikt över landskapet med dess fält och kullar. Vi besökte också "the manor" som var helt nyöppnat efter BBC:s renovering. De har inrett varje rum enligt en period i husets historia - en salong från 1939 tillhörande en arkeolg, med radio med Neville Chamberlains tal om krig mot Tyskland, rummen iordningställda för drottning Anne på 1700-talet, ett sovrum från 1500-talet, köket efter en stor fest 1912 och ett billiardrum med pip-lukt! Bäst av allt var att det var fritt fram att röra! Skvätta mjöl på varandra, spela billiard, ligga i drottningens säng, eller, bäst av allt, ta ut de gamla underbara böckerna ur bokhylan och bläddra i dem!!! Jag hittade en Shakespear och lyckades bli av med Karolina... Oj då!
Efter den upplevelsen åkte vi vidare till Lacock. Det var otroligt, såg ut som en av de små riktigt engelska byarna från "Morden i Midsommer". Som tur var kom vi därifrån levande... Massor av små söta hus, varav ett tydligen varit familjen Potters hus i filmerna (om ni frågar vilka filmer slår jag er...). En gammal kyrka fanns där också. Vi passade också på att besöka det vackra klostret med trädgårdar där pelargångarna också tjänat som bitar av Hogwarts. Det var så oerhört pittoreskt allting. Jag tror nästan att jag fick en överdos av engelskhet! Det var så många ögonblick av "jag trodde inte att det här fanns på riktigt".
Så nu måste jag återhämta mig med en kopp te, tror jag... Kala tog ju med sig lite äkta svensk marabou-choklad till mig, vilket får mig att sitta här och längta efter te och choklad!
From all of us (mig och min gosedjurselefantsmaskot i brist på bättre) to all of you, kisses!
Kommentarer
Trackback
