silmarillia

Nu har jag bott här i drygt två veckor och känner att det börjar bli dags att berätta för folk att jag lever. Pinsamt nog har bloggen inte använts på mellan två och tre månader, men nu ska den återuppstå. Precis som Jesus. Bara lite tidigare, det är inte påsk än. Och den har varit död lite längre än tre dagar... Men ska jag gå in på alla skillnader mellan Jesus och min blogg skulle jag inte hinna med nåt annat, så jag tycker att vi lämnar det ämnet.

Till min stora lycka har jag upptäckt att den här tefattiga öknen faktiskt har oaser! Ganska många rent av. Den stora faran är att många av dessa oaser bara erbjuder giftigt, odrickbart vatten (dvs ört- och fruktte...). När jag märkte att dessa fantastiska tyskar till och med lyckas förstöra Darjeelingte (skickligt, då det teet är gott i sig självt och de därmed måste hällt i något läskigt) började jag tvivla på att jag skulle överleva försmäktande i denna öken. En del te hade jag smugglat med mig in i landet, men för att det skulle räcka skulle jag behöva ransonera det... Goda råd var dyra och gott te var obefintligt. Men så hittade jag en magisk kod: Assam! Om man beställer Assam-te kan man faktiskt få något riktigt gott. Alltså kommer jag inte att tvingas hem i förtid pågrund av te-abstinens.

På det stora hela är det riktigt bra här! Staden är jättefin/mysig, här finns många trevliga affärer (New Yorker!) och jag bor i ett pampigt hus med egen trädgård, grandios entré samt mörka träpaneler och läderfåtöljer i foajen. Mitt rum är lagom stort och ljust. Och även om jag inte har eget badrum har vi, till skillnad från i mitt rum i England, vaskar med varmvatten. Rena rama lyxen! Våren har dessutom svept in oss i sin varma famn. Jag vill inte göra er nordbor avundsjuka, men här är 15 grader och sol vilket betyder lunch och pluggande utomhus. Nu kommer mamma att säga att "jaha, det är därför du är förkyld", för förkyld är jag, men man kan ju inte stanna inne när våren tittar ut! Särskilt inte efter denna svinkalla-läskiga-var-är-den-globala-uppvärmingen-vintern.

Jag kan tänka mig att ni också undrar hur det går med tyskan och min anpassning till det tyska kulturen. Med språket går det bra! Jag har diskuterat politik och förstått grammatiska förklaringar på tyska och använder det som vardagsspråk med en del av mina kompisar. Dock inte med alla... Här finns vissa amerikaner vars tyska uttal är på samma nivå som  Brad Pitts italienska i "Inglourious Basterds" och när de är med pratar jag engelska. Oh, jag önskar att jag kunde spela in hur de uttalar "aber", för det är fascinerande! Gällande tysk kultur vet jag inte hur det går. Jag har ännu inte uppnått den där nivån av målmedvetenhet som krävs. Till exempel så väjer jag för folk på gatan istället för att bestämmt fortsätta rakt fram oavsett vad eller vem står i vägen. (Som den där joggaren som i princip sprang över mig i Tiergarten i Berlin.) Vad krävs mer för att man ska räknas som tysk? Öl dricker jag inte och Jägermeister inte jättegärna, så jag antar att jag misslyckas i alkoholkategorin också. Dock är jag ganska organiserad och punktlig. Vad mer är tyskt? Här behöver jag hjälp!

Lektionerna är för det mesta intressanta. Idag ägnade vi oss åt teater, närmare bestämt åt Statsmusikanterna från Bremen. Jag tänker inte återge sagan, men den handlar om fyra djur. Den mycket intressanta scenen i vårt klassrum: Fyra personer sitter under bordet med sagan framför sig och agerar djurens röster med manuset framför sig. De andra mimar till det som underbordsmänniskorna säger och leker djur, det vill säga kryper och flaxar omkring på golvet. Det var udda, men kul! Det värsta var när vi fick i läxa att skriva en dikt... Jag är absolut ingen Shakespeare, men jag kan i vanliga fall få ihop nåt. Men på tyska blev det svårare! Och nej, nej, nej, ni får INTE se mitt försök

Hm, dags för en snabbkoll på vad jag annars hittat på här. Fem snabba punkter:

1) Varit på ett vetenskapligt (astronomiskt) forskningsställe och doppat fingret i -200gradig flytande luft! Om ni blir oroliga kan jag intyga att fingret sitter kvar och ser ut precis som förr! Om ni inte blir oroliga... Vad är ni för kompisar egentligen? ;o Det var nog det häftigaste hittentills.

2)Varit uppe i borgen här och lekt turist. Det är i princip obligatoriskt när man är här och utsikten var fantastisk. Tyvärr spöregnade det, men promenaden i trädgården/parken däruppe var ändå en upplevelse.

3) Varit på en konsert med klassisk musik (Schumann) i universitetets gamla aula. Om någon undrar vad som flög i mig så var det gratis för studenter, en chans att få se den gamla fina salen och en ny upplevelse. Om ni jämför med mina militära aktiviteter i England var det här något högst ordinärt.

4) Tittat på en vår-cermoni där barnen gick omkring med pinnar dekorerade med färgglada band och en bretzel på toppen och man brände upp en snögubbe av papper för att markera slutet på vintern.

5) Träffat två intressanta amerikaner: En som är helt fascinerad av och känner sig tvungen att känna på mina flätor och en som i lördags när hon druckigt lite blev inspirerad av min enligt henne väldigt brittiska engelska och började ropa "Good day to you" till främlingar på gatan och säga "Good save the Queen" i varannan mening. Vilket jag inte gör! (Om nån fått för sig det.)

För alla som redan innan tyckte att tyskan var ett omständig språk, smaka på det här exemplet ur vår bok: Wenn sie Überstunde HÄTTE MACHEN WOLLEN, wäre sie...

Über und Raus...