Två dagar kvar...
...på jobb! Lite trist är det ju efterssom det innebär att jag inte kommer att tjäna mer pengar. Men å andra sidan finns det en massa saker jag ska ägna mig åt nu! Ta körkort till exempel... Jag ska ju aldrig göra som alla andra, så min första uppkörning varken lyckades eller misslyckades jag med. På grund av närmare 40 graders feber kunde jag inte ens ta mig dit. Så nu är det dags igen: wrom, wrom. Har bokat lektioner och är livrädd för att jag ska få engelska impulser och köra in i en rondell på fel håll eller något. Hjälp! Inte blir det bättre av att jag tar körkort för att jag borde och egentligen inte för att jag vill.
All min lediga tid ska dock inte tillbringas i en bil och när jag nämnde för mamma att jag tänkte försöka plugga teori nån timme varje dag skrattade hon åt mig (betydde att det inte borde behövas, då teoriprovet gick väldigt bra förra gången). Alltså får jag tid över till skojigheter. Scrapbooking till exempel! Jag har en massa bilder från Paris-resan i början av sommaren som ligger och skräpar och sen ska ju Englands-bilderna framkallas! Dyrt är vad det kommer att bli, även med extrafilm... Sen kan jag läsa en massa, träffa kompisar (vänta bara, jag kommer hemsöka er natt och dag, mohaha), börja träna igen och massa annnat. Ja, jag ser faktiskt fram emot att vara ledig. Jag hade inte något egentligt sommarlov i somras eftersom jag jobbade, så jag ska ha mitt sommarlov nu även om det inte känns som den blomstertid nu kommer än. Bara synd att alla andra jobbar:(. Ska nog leka lite hemmafru också och städa och laga mat och så. Ska man bo hemma, vara ledig och leva på föräldrarna känns det som man BORDE göra det.
Från tråkiga ämnen som städning vidare till dagens irritationsobjekt: Dålig svenska! Nu är jag rädd för att alla kommer att börja finkamma min blogg efter fel, så jag får väl börja med att erkäna att jag inte heller är perfekt. En ursäkt är trots allt att jag inte är professionell. Felen jag ska gnälla över idag kommer nämnligen från folk som har skrivande som sitt jobb. Just nu läser jag "Bergens Väktare": tredje delen i Conn Igguldens romanserie om Djingis Khan. Den är väl relativt bra, men det är den tredje boken som berättar om hur de möter övermäktiga fiender och vinner ändå, så jag börjar tröttna. Det är dock inte det jag ska gnälla på, utan översättaren och den obefintliga korrekturläsaren. Tvåan läste jag på engelska, men eftersom farfar, som gav mig boken, bara hittade den senaste på svenska så läser jag den översatta versionen. Och det är en av de slarvigaste översättningar jag sett! Eller så har jag blivit mer kritisk efter kursen i England eftersom den öppnade ens ögon för misstag. Så medan jag läser sitter jag och blir irriterd på att ord saknas, att det står "de" när det borde vara "han" (ändrade meningen helt), att "deras" används som synonym till "sina" och liknande. Det händer inte hela tiden, det gör det inte, men jag tycker att har man köpt en dyr, inbunden bok ska man kunna förvänta sig att den är språkligt korrekt, såvida felen inte är ditsatta av författaren och har en stilmässig mening. Har bokförlagen nu i finanskrisens tid avskedat korrekturläsarna? Det verkar tyvärr tidningarna också ha gjort. Sällan läser man en hel tidning utan att hitta något fel. Och är där inte fel är det något som är stilmässigt tveksamt. Som när de i en miniartiken på tre korta meningar lyckades använda ordet "nyligen" två gånger. Kan inte låta bli att få en bild i huvudet av hur det hade sett ut om jag gjort något sådant i någon av mina engelska uppsatser. Det skulle var väldigt mycket rödpenna där! Jag vet, för jag har gjort liknande fel. Men som sagt, mig icke vara proffs och mig därför kunna skriva hur mig vilja!
