silmarillia

länge sen jag skrev! Påsken spenderade jag framförallt uppe i bergen. De långa, delvis soliga dagarna lämpade sig perfekt för långa bergspromenader. Den första gången var jag, men mitt lokalsinne-död-fiskpinne, rädd att gå vilse... Här finns inte orangemålade tråd var tjugonde meter som på skåneleden och stigar åt olika håll är det gott om. Men lukten och skriken från ungdomar som grillade korv var lugnande eftersom det bevisade att det i alla fall fanna människor och inte bara skogsdemoner i närheten. (Det var förresten korven som luktade, inte ungdomarna själva... tror jag!) Så s,åningom hittade jag trevliga vägvisande stenar. de var trevliga då de bevisade att jag inte kommit utanför civilisationen helt och hållet, men de hjälpte inte så mycket... Där fanns nämnligen inte vägvisningar till "nån slags klosterruin" eller "Nazi-amfiteatern", vilket var det jag egentligen ville se. Men min logiska slutledningförmåga fick mig att koppla ihop "Heilenberg" med "helig" och kloster och på så sätt lyckades jag hitta klosterruinen. Passande nog var det på långfredagen. Det var en underbart mysig plats i skogen, med en fantastisk utsikt över Heidelberg nere i dalen! Efter det letade jag inte vidare, utan gick ner. Jag var nämligen hungir och behövde gå på toa och i den oförstörda naturen fanns inga toaletter eller caféer. Till de som säger att jag kunde gått bakom en buske vill jag säga: Har du försökt det i en lövskog på våren? Dvs innan träden fått blad? Just det! Så jag vandrade ner igen, klarade mig hela vägen också trots att mina ben skakade oroväckande på slutet. lördagen var en slödag med städning och... ja, jag köpte mat, men var egentligen ganska icke-produktiv. Den kvällen, det vill säga min påskaftonsmiddag, åts med några kompisar på en mexikansk restaurang där menyerna var ihoprullade och ombundna som skattkartor. Mums för Nachos! Påskdagen var jag i kyrkan! det var intressant att vara i ett land där det anses som normalt och man slapp märkliga kommentarer. Inte för att jag blir sur när folk säger att jag är konstig, men omväxling förnöjer som det så fint heter. Nattvarden där var onekligen intressant. det var druvsaft och fransbröd-bitar istället för vi och oblat. Man fick silverbägaren i handen av prästen och fick sen själv ta en klunk. För att göra det hela mer effektivt hade prästen en bägare i var hand och gav åt två personer åt gången. Vi var ganska mång, kanske runr 80 och då alla fick dricka själva gick det åt mer än när alla doppar sina oblat. Alltså fick prästen med jämna mellanrum gå tillbaka till altaret och hämta ny dricka. Där stod en man som fyllde på bägarna och dessutom desinfekterade dem med nån lite trasa. Jag höll inte räkingen, men när jag funderar såhär i efterhand tror jag runt 16 bägare druvjuice gick åt... Tur att det inte var riktigt vin, då hade väl kyrkan blivit ruinerad! Min trevliga frukost efter gudstjänsten bestod bland annat av mitt påskägg, som familjen skickat hit. Mmmmm, marabo!!!! Jag är ett chokladmonster. Sen gick jag och min bruna älskling (ja, chokladen, har ingen solbränd pojkvän här) upp i bergen igen. Klosterruinen och sen fortsatte jag högre upp och hittade nazisternas amfiteaterliknadne plats också. Den var helcool! Min annandag påsk blev förstörd av en sedan länge död tysk författare. På tisdagen skulle jag nämligen hålla ett föredrag om Goethe och det var jag tvungen att förbreda. Det gick ganska bra och gav mig en bra bild av hur min tyska är för tillfället: Flytande, men ogrammatisk. Det får jag väl vara relativt nöjd med med tanke på att prata tyska är som att spring över ett minfält - Det går så fort att det är oundvikligt att man begår nåt misstag.

Förra lördagen, det vill säga i förgår besökte jag och andra från skolan "Mainhattan", dvs Frankfurt am Main, den enda stad i Tyskland med skyskrapor och en spektakulär skyline. Jag älskade kombinationen av gammalt och nytt, även om allt "gammalt" bara är rekonstruktioner av det som förstördes i kriget. Nej, vilket krig får ni räkna ut sjäva, det borde inte vara så svårt! Vi var uppe i en av skyskraporna (200 meter) och njöt av utsikten. Besök i Goethes föräldrahem och drickande av traditionellt äppevin stod också på schemat.

Igår var jag och en kompis och besökte en medeltida stad/håla här i närheten. Vackra byggnader och gamla människor var det vi såg mest av. Och sen var där ju en kypare som vi tyckte betedde sig konstigt... Han tog min beställning, frågade sen om min apfelstrudel skulle var liten eller stor, vilket ju bara det var märkligt och gick iväg utan att ens titta på min komois, än mindre fråga vad hon vill ha. Sen visade det sig att han tolkat min "apfelstrudel! som "apfelschorle"- en vidrig mix av två vidrigheter, närmare bestämt kolsyrad äpplejuice. Men vi lyckades tillslut få vad vi ville. Kyparen hade också ett interessant sätt att uttala "darjeeling" på. Han fick det att låta som "chilli", vilket förvirrade oss en smula först... ömsesidiga kommunikationsproblem.

Nej, nu är jag hungrig oh eftersom jag inte bor hemma och har nån som lagar mat åt mig betyder det att jag måste kila! Puss på er alla (som jag känner).